Mobildagis eller ut och jaga Pokémons?

Reality- appen Pokémon Go har snabbt toppat app-listorna runt om i världen. Det tog bara ett par dagar för spelet att få fler användare än Twitter och Google Maps i USA när det släpptes.

I år är det 20 år sedan Pokémon kom till världen och finns som bland annat som spel till Nintendos spelkonsoler, TV-serier, långfilmer, samlarkort, serietidningar, musikalbum mmIMG_7349
Runt om på våra skolor och fritidshem förs diskussionen om hur vi ska förhålla oss till Pokémon Go. Ska eleverna få använda sina telefoner på rasten för att fånga Pokémons, vara aktiva och på så sätt kläcka ägg med Pokémons i, eller bara jämföra och lära av varandra? Eller ska mobilerna vara på ”mobildagis” under hela skoldagen? Kommer elever som inte spelar eller har för gamla telefoner att känna sig exkluderade?

I Facebook-grupper som Fritidspedagogik.se och Tips på aktiviteter inne och ute, finns det många engagerade pedagoger som delar med sig av olika aktiviteter som de tänker göra med barnen. En del kommer att ge sig ut och jaga tillsammans med barnen, samtidigt som en del tycker att det räcker med att barnen spelar hemma.

Åsikterna går isär även på forum som Årskurs 1-3 tips och idéer. Undervisningen ska bedrivas på ett elevnära sätt och ta tillvara elevernas intressen, och ska vara förankrad i läroplanen. Hur eller om Pokémonfigurerna kommer att ingå i undervisningen är upp till undervisande lärare. Det som är fantastiskt är att så många pedagoger och lärare delar med sig av idéer och material.

Passa på att fråga eleverna på fritids och skola vad de tycker om att använda sig av Pokémon-material i matten, idrotten, svenskan, SO eller på fritids.

SiFJ68werxINYO5smsCYyXo6svfPjMDz

Den 23 november släpps Pokémon Sun och Pokémon Moon för Nintendo.
Hur länge Pokémon Go kommer att fortsätta trenda återstår att se, men att Pokémon-figurerna kommer att finnas med bland oss ett bra tag framöver är helt klart. Vi gissar att Pokémon Sun och Moon kommer att finnas på många barn och ungas julklappslistor i år.

 

 

 

 

Sluta spela!!!

Nu har negativa rapporter och kommentarer om spelande i samband med lanseringen av Pokémon Go kommit. Av samma föräldrar som hyllat och hejat på sina barn som ääääntligen är ute hela dagen, får frisk luft och sol samt träffar sina vänner IRL (in real life) tack vare Pokémon Go. Nu hörs nyhetsinslag påpeka eller det hörs på gatan tjat på sina barn att vara mer hemma, mer närvarande när de är ute och handlar eller varför inte leka vanliga ”ute lekar” när de är ute och lägga bort telefonen och sluta SPELA hela tiden!!!!!

Vi har sett nyhetsrapporter med en negativ ton om att barn ( och vuxna) inte kan släppa sin telefon och koppla av ifrån spelet. De har blivit beroende.

pokemon-go-nick_statt-screenshots-1.0
Risken är att barn som först uppmuntras av media och framförallt av föräldrar att gå ut och spela sedan anklagas för att spelandet ”tar över”, kan dra sig längre bort från vuxna och därmed minskar möjligheten till samtal och utveckling av social och virtuell kompetens.

Vuxna glömmer bort att, prata med sina barn om hur de ska förhålla sig till spelen.

Det vuxna ÄR bra på, enligt barn vi pratat med är att fördöma, anklaga och kommentera deras intresse för digitala spel. Och att de SKA LÄGGA BORT TELEFONEN NÅN GÅNG! 

Nu finns ett spel att spela tillsammans, när barnet säger ”jag drar ut och fångar Pokémons” hoppas vi att svaret ibland blir ”-Absolut! Ut och spela, jag hänger på!

Go and catch them!

 

Rättighet eller skyldighet att sända Live med Periscope?

När Live streaming appen Periscope lanserades 2013 var tillverkarnas syfte att människor skulle kunna livesända nyheter direkt på plats. Fokus på Periscope har i Sverige varit elevers livesändningar från klassrummen runt om i Sverige och barn och ungas jakt på likes.

Med denna möjlighet till livesändning kan alla som har appen visa händelser precis när det sker utan redigering och censur.

IMG_8709

Attacken i Nice sändes av flera personer direkt under pågående attack. På morgonen sände många fransmän från Nice där de resonerar kring varför detta  hänt. Kommentarer med kondoleanser syns i kommentarsfältet samtidigt som kommentarer med hat, främlingsfientlighet och spekulationer dyker upp.

Oavsett vilket syfte som den som sänder live från olika händelser runt om på vår jord har, så påverkas åskådarna. Vackra solnedgångar som speglar sig i havet får oss att vilja besöka  denna vackra plats. Samtidigt som den som visar döda flyktingar på en strand vid Medelhavet eller ett fruktansvärt terrordåd bidrar till opinionsbildningen.

Humanister som visar terrordåd blandas med terrorister som skildrar makt och rättfärdigar våldsdåd.

Periscope används mest av barn och unga vilket ger dem tillträde till filmer som skildrar en ibland fruktansvärd verklighet.

Frågan ”Hur har du det på nätet (Periscope)”? Vad ser du på? Berätta om sånt som du tycker är roligt eller otäckt, är viktiga!

I dag står sociala medier för en stor del av nyhetsrapporteringen. Våra nyhetskanaler refererar ofta till Twitter. I framtiden tror vi att Periscope eller andra nya appar/plattformar kommer att få en ännu mer framträdande roll.

Facebook har en funktion som kallas för säkerhetskoll där man kan meddela anhöriga att man är i säkerhet vid t.ex. terrordåd eller naturkatastrofer vilket naturligtvis är en bra funktion.

säker

Sociala medier utvecklas hela tiden utifrån vad som är aktuellt, och kommer att ta en allt större plats i våra liv. Det är därför viktigt för oss alla att diskutera kring etik och moral på nätet och i synnerhet att stötta och vägleda våra barn och unga.
Vad som är en rättighet eller en skyldighet när man publicerar på nätet finns det säkert många olika åsikter om.

Faktum är att våra barn och unga går från att vara konsumenter på nätet till att själva publicera innehåll.

En annan aspekt är hur vi vuxna förhåller oss till vad som är etiskt gångbart att publicera. Förr blev det ”tittköer” vid olycksplatser, nu blir det en fråga om hur många likes man kan få för en närgången film på skadade personer.

Använd sommarens ledighet till att umgås, prata, diskutera och lyssna på varandra och framförallt på barnen!

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det spelets fel att du snubblar?

Ingen har missat denna stora nyhet som sprider sig världen över. Till en början släpptes det app-baserade spelet i USA, Australien och Nya Zeeland för en vecka sedan ungefär och efter spridning av spelet genom sociala medier och nyhetsinslag så har det skapat Pokémon feber över hela världen. Appen har just nu laddats ned 15 miljoner gånger och är därmed större just nu än andra populära appar som används dagligen. Nu har Pokémon Go även kommit till Europa. På onsdagen lanserades appen i Tyskland, och idag 15 juli förväntas den finnas på den svenska marknaden.

Många barn och vuxna som inte har kunnat vänta på den svenska releasen, har kunnat skapa ett Australiensiskt konto och laddat ned spelet. Företaget själv uppmanar att inte ladda ned kopior av spelet, utan vänta på den officiella eftersom de andra spelen kan innehålla buggar som kan skapa problem för din smartphone.

Bakgrundsfakta om Pokémon:

Pokémon kommer från Japan och finns som spel till Nintendo, som tv-serie och som långfilm. Det finns även samlarkort och serietidningar om Pokémon. Detta är ett kulturellt fenomen för vissa yngre åldersgrupper där frontfiguren Pikachu är närmast en kulturikon. Det finns 722 olika Pokémon sedan releasen.

”I Pokémonvärlden finns det ett fåtal djur men de flesta är ersatta av Pokémon. I denna värld är det många ungdomars högsta önskan att bli en Pokémontränare och att fånga in Pokémon, träna dem, delta i strider samt att vinna Pokémon-Ligan. I spelen är spelaren oftast en Pokémontränare. Eftersom vissa Pokémon är kraftfulla används de inte bara av äventyrslystna ungdomar, utan även av onda rollfigurer, som den kriminella organisationen Team Rocket.”(https://sv.wikipedia.org/wiki/Pok%C3%A9mon)

maxresdefault

I Twitterflöden och på facebookinlägg har Pokémon-kommentarer sprudlat och fotografier laggts ut när många spelare har gett sig ut på långa promenader för att fånga sina Pokémons. Spelet är ett så kallat AG spel, augmented reality som använder sig av GPS signaler. (https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rst%C3%A4rkt_verklighet)

När man är ute och letar efter Pokémons så använder appen GPS och kameran. Du kan navigera genom att även söka Pokémons i närheten och får meddelat hur långt det är till närmsta Pokémon.

Spelet går ut på att bli den bästa Pokémontränaren någonsin genom att fånga och registrera alla Pokémon i sin Pokédex. Det finns även olika Pokémon som spelare  kan byta med varandra.

Självklart har IKT-fritids laddat ned spelet och provat det med gott resultat! Det är roligt, utmanande och socialt. Man umgås med sina vänner och med sin smartphone. Rörelsemöjligheten skapar positiva effekter när det gäller debatten om spel och hälsa. Att barn och vuxna går ut och rör på sig medan man spelar är positivt och hälsofrämjande. Vilket inte egentligen är något nytt. När Nintendo WII släpptes var det med samma motivation familjer köade för att köpa hem senaste konsolen som gjorde att barn unga började röra sig när de spelade tv-spel. Även föräldrar är mer intresserade och och samlar kunskaper om vad barn spelar, när föräldrarna ser spelet som något positivt. Samma sak händer med Pokémon Go, att flera föräldrar spelar med barnen och är ute på promenader med dem, för att de ser rörelsemöjligheten som positiv. Som vi tidigare vet och berättat om är det när föräldrar engagerar sig och visar intresse för de spel barnen spelar, som barnen blir öppnare och berättar mer för sina föräldrar vad som händer i spelen. De tar även oftare hjälp av sina föräldrar om de känner sig osäkra eller blir utsatta för kränkningar.

Pokémon Go har även visat att personer med social fobi eller viss depression har vågat gå ut bland folk för att spela. De har fått en anledning. Men vissa varningar har även cirkulerat om spelet. Några spelare har rapporterat om skador de har fått när de varit oaktsamma och gått in i staket eller snubblat på kantstenar. Polisen har därför gått ut med varningar om spelet. Vi förstår att man blir orolig när spelare gör sig illa när de spelar, men frågan lyder fortfarande: kan man skylla mänskligt beteende på ett spel? Är det spelets fel att spelaren snubblar? Polisen i Nynäshamn gick ut med detta meddelande på facebook.

polis-pokemon

 

 

Pokémon Go är inte det första spelet med AG funktion som vi på IKT-fritids har spelat. 

Sedan ca två år tillbaka har vi spelat Mobbles. Ett app-baserat spel, med svensk text som bygger på samma princip. Det är även ett så kallat AG spel där man använder sig av GPS positionering för att fånga olika monster. Man måste alltså ta sig till den plats som monstret befinner sig på för att fånga det. Men i det här spelet är det inte givet att du får monstret, utan du måste battla sten,sax,påse med det för att vinna över den. Först då kan du fånga monstret och göra det till din. Under tiden du är ute och fångar monstren, så måste du även ta hand om dina egna. Du måste träna dem, mata dem, städa undan när de gjort sina behov och leka med dem. När du gör detta så levlar du dina monstrer och gör dem starkare samt att du samlar poäng som du kan köpa kläder eller nya leksaker för.

screen520x924

Vi tillåter ibland barnen använda sina mobiltelefoner på fritids. Bland annat i detta spelsyfte. Att ta en mobbles promenad runt om i närområdet i social anda, där vi samtalar, samlar, leker, delar kunskaper och skapar nya relationer, är så lärorikt och roligt! Har man även Ipads med sim-kort på sitt fritids, kan appen fördelaktigt laddas ned och användas av spelare på fritids, där barnen delar på alla monster. Man gör det tillsammans.
Det är nog det som gör dessa spel populära, kanske under en viss tid. Att man gemensamt delar intresset för spel, lära sig nya saker, levlar och kommunicerar. Att man är ute och rör på sig är inget barnen tänker speciellt på. Det är vi vuxna som gör. Och det är bra. Att vi vuxna tänker positivt om spel. För då gör även barnen det, tillsammans med den vuxna. Dessutom så får man en massa nya kompisar på köpet! 

Lyft blicken!

I söndags 10/7-16 kunde man läsa ett nytt debattinslag som kan hjälpa oss förstå unga och spel. http://www.aftonbladet.se/debatt/article23139123.ab

Det är Daniel Kardefelt Winther, Forskare på Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk neurovetenskap som skriver ett inlägg om vilka förmågor, kunskaper och kreativitet som skapas när, i detta fall pojkar, spelar spel med våldsamma inslag.

Han skriver att ”vi kan med ganska god säkerhet konstatera att våldsamma eller sexistiska tv/dator-spel inte leder till mer våldsamma eller sexistiska barn, utan att det är andra faktorer som påverkar, exempelvis kultur, relationer och normer.”

Vi kan naturligtvis problematisera våldsinslag och sexism i datorspel och önska att barn spelade andra spel, men det är viktigt att poängtera att detta i grunden är ett moraliskt argument, inte baserat på forskning om hur media påverkar barn.

Att prata, samtala och problematisera datorspel med inslag av våld eller av sex som barn spelar, eller vill spela är det centrala i vuxens agerande i denna debatt. Samt kunskap. Vi vuxna måste samla på oss kunskaper.

Vi måste börja intressera oss för vad barnen spelar, varför och hur. Att börja lyssna på barnen som spelar! Och lyssna på RIKTIGT. För att våra barn är så kloka! De har så bra svar, de berättar om sin upplevelse och hur viktigt det är för deras sociala gemenskap och utveckling,

Nyfikna frågor som du kan ställa är;
-Vilka spel spelar du?
-Vilka har du träffat i dag i spelet?
– Har du lärt känna någon genom spelet?
– Vad går spelet ut på? Vilket karaktär är du? Vilka är dina egenskaper eller personliga mål   med spelet?
-Varför tycker du det här spelet är kul? Vad är det som fångar dig?  Berätta om någon  gång du blev extra glad när du spelade spelet?
– Vad tycker du är svårt? Vad är du bäst på?
– Går det bryta en match mitt i spelet? Varför inte?
– Skulle du vilja prata mera med mig och oftare om spel som du spelar och om vad som      händer i spelen?
– Känner du dig trygg i spelet? Hur tycker du stämningen är i spelet? Har du varit med om  att någon skrivit taskiga saker i spelet? Eller har du sett att andra fått taskiga  kommentarer? Vad gör/ gjorde du då?
– Vad tror du jag som förälder /pedagog känner mig orolig för när du spelar det här spelet?

Nu är det dags att lyfta blicken från negativitet i samband med datorspel!  Lyft de barn och ungdomar som så framgångsrikt spelar, tävlar i datorspel. Samtidigt som de erhåller fantastiska och idag, unika kvalitéer, förmågor och kunskaper!

Vi vuxna måste ändra våra strategier för hur vi möter barnen i ”deras” värld. Tillsammans skapar vi en framtid som är hållbar!

 

Var är barnens röster i debatten?

Var är barnens röster i debatten?

Posted on juli 11, 2016

Då var debatten igång igen. Debatten om ungas spelande och de våldsamma inslag som spelen har. Man beskriver ofta hur barn och unga spelar avancerade våldsspel i allt för unga åldrar. Den här gången är det Maria Dufva som skriver ett debattinlägg om att dagens barn som spelar spel med våldsamma inslag lär sig våldta och mörda. Hon hänvisar även till senaste nyhetsrapporteringen om kvinnor och flickor som utsatts för sexuella övergrepp och våldtäkt under festivaler.

Hon ställer sig frågor som ”När jag för runt 15 år sedan började läsa kriminologi på Stockholms universitet sa min mormor: ”Ja, usch så det har blivit i Sverige”. Undra vad hon hade sagt i dag? Är detta nytt, eller har det alltid funnits?
Är det först nu som kvinnor anmäler?” 

(http://www.aftonbladet.se/debatt/article23121155.ab)

I artikeln skriver Maria att hennes dotter fått veta hur man har sex av en klasskamrat som spelar GTA. Han hade fått reda på hur sex går till i spelet och delat med sig av informationen.

I dag är informationen lättillgänglig och självklart vill barnen dela med sig av sina nya kunskaper, det har barn gjort i alla tider.

Vi minns vår egen skolgång och hur vi blev informerade av våra klasskamrater redan i lågstadiet. De i sin tur hade fått informationen genom äldre syskon, porrtidningar eller porrfilmer. Det är samma nyfikenhet nu som det var då. TV1000 visade erotiska filmer för vuxna och var man tillräckligt nyfiken så klurade man ut något smart sätt för att se dessa filmer när klockan passerat midnatt.

 GTA är ett spel som har PEGI märkning 18 år eftersom det innehåller våld och sex. Spelet är alltså anpassat för en myndig person.

Självklart ska barn i de yngre åldrarna inte spela spel som är anpassade och skapade för vuxna. Föräldrar och anhöriga kring barn behöver hjälpas åt med att prata, förklara och problematisera varför det inte passar att spela dessa spel när de är unga. Det är viktigt att intressera sig för barnens tankar, funderingar och intresse. Passa på som förälder att prata med ditt barn om vilka spel som passar den ålder och mognad som barnet befinner sig i. Ha kul och spela tillsammans!

Alexander Hallberg, förbundsordförande i Sverok – Spelhobbyförbundet, Sveriges största ungdomsorganisation (http://www.sverok.se/)
svarar på Maria Dufvas debattinlägg.

(http://www.aftonbladet.se/debatt/article23125505.ab)

Sverok är ett av två svenska hobbyspelförbund som har över 100.000 medlemmar tillsammans. Den organiserade e-sporten är lika stor som handboll, ishockey och tennis. (http://www.esportforalder.se/)

Alexander skriver ”våldtäktskulturen beror på normer kring manlighet och det vi behöver diskutera är den destruktiva mansrollen i samhället, inte huruvida spel gör ungdomar våldsamma.”

De flesta föräldrar anser att det är otänkbart att släppa ut sina barn på stan en kväll utan att veta vart de ska eller när de kommer hem, eller vilka de kommer hänga med. Samma sak gäller när ens barns utövar en sport och ansluter till träningar och cuper. Det är svårt att hitta oengagerade föräldrar till dessa arrangemang eller föräldrar som inte vet vilken sport deras barn utövar eller hur spelet går till.

Men när det gäller dataspel, så hör vi fortfarande hur barn och unga berättar om deras föräldrars ointresse och att de ofta är utelämnade i spelen de spelar. En möjlig förklaring är att sport är en del av vuxnas uppväxt och det är svårare att relatera till dagens barns e-sportande.

Men det är dags att ändra inställning att ta detta på allvar. Samma sak gäller när ens barn vill spela datorspel som de kanske inte är redo för att spela.

Det finns inte någon generell nivå eller ålder när ett barn är redo för spel med våldsamma inslag. Det finns enbart rekommendationer och PEGI märkningar. Man måste som förälder sätta sig in i hur spelen är uppbyggda och vad de går ut på.

Vi har tex tidigare skrivit om hur spel som riktar sig till yngre spelare med gulliga färgrika karaktärer med som innehåller liknande våldsamma inslag som tex CS, GTA eller Street Fighter V. Det är bara lite gulligare upplagt. (https://iktfritids.wordpress.com/2015/06/23/forkladd-gullig-och-valdsbenagen/)

När vi föreläser möter ofta frustrerade pedagoger som undrar över hur de ska förhålla sig till barn som spelar våldsamma spel hemma och kommer till fritids och berättar om sina upplevelser. Precis som vilket barn som helst gör, oavsett vad den har upplevt. Har barnet varit utomlands berättar den om resan. Har barnet varit på fotbollscup, berättar den om det.

Och, om barnet spelat ett spel som den funnit intressant så berättar den om det. En stor social aspekt i detta är kommunikationen. Att barn naturligt vill dela med sig av sina upplevelser som de finner meningsfulla och därmed viktiga.
Det är där vi vuxna oftast lämnar barnen själva, delvis för att vi inte själva är intresserade av spel, delvis för att vi ofta tänker att ”Det där tillhör hemmet. Det där gör de hemma, det är inget som skola och fritids ska ta hand om”.

Precis som Maria Dufva skriver händer det att pedagoger konfronterar föräldrar med barnets berättelser om t.ex. våldsamma spel de spelat i hemmet. Och att föräldrar svarar att de ansvarar över barnen utanför skolan och att skolpersonal inte ska lägga sig i. Detta ser vi även i vår verksamhet.

Vi kan samtala med föräldrarna men det är föräldrarna som avgör vilka spel som deras barn får spela. Det vi kan och ska göra är att prata med barnen.

Dags att vi börjar lyssna på barnen och vad de har att säga! Var är deras röst i denna debatt?

Vi anser att barn och unga påverkas av normer, värderingar och kulturer inte av dataspel.

 

 

Vem ska vi pranka på rasten?

En stor inspirationskälla för våra barn och unga i dag är YouTube. Man delar med sig av roliga filmklipp och upplyser varandra om coola kanaler med skojiga ”pranks”, ju galnare desto bättre! Att ha koll och vara den som berättar om något häftigt genererar hög status och mycket uppmärksamhet.

Många elever i år 2 på skolan älskar att berätta om vad de sett och diskuterar gärna de olika skämten och hur de skulle kunna göras ännu galnare.
Ibland är det svårt att veta vad som är iscensatt och regisserat och vad som är på riktigt när man är 8-9 år.

Det som man skrattar åt när man tittar på filmklippen vill man ju gärna prova i verkligheten. I dag vid lunchen diskuterade några barn vilket ”prank” de skulle kunna utsätta någon för. När man ser skämten på YouTube slutar filmerna oftast med att de som skämtat med en kompis skrattar hysteriskt.

Därför kändes diskussionen, ”tycker även den som blivit utsatt att det var kul?” väldigt relevant.

Det är ju bara på skoj, vi skojar bara förstår du väl!
Eller kan det vara så att den som blivit utsatt känner sig dum och förvirrad och inte alls tycker att det var kul. Det som ser kul ut på film kanske inte är så kul i verkligheten, i alla fall inte för alla.

En variant kan ju vara att man tar till vara barnens intresse för att skämta och hjälper dem att genomföra ett ”lagom” kul prank för en pedagog på fritids.

next-level-prank-mayo-oreos-toothpaste

Prank är ett ”practical joke” alltså att man skämtar med någon genom en handling, t.ex. som att byta ut fyllningen i en kaka mot tandkräm.