Upprörda föräldrar ropar på filter och spärrar på skoldatorer

Barn mellan 7 och 12 år har tittat på porr under skol- och fritidstid på en skola utanför Tranås och som väntat kräver nu föräldrar att kommunen ska spärra skoldatorerna.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smalandsnytt/foraldraprotest-vara-barn-porrsurfar-pa-skolan
Frågan borde i stället vara hur pedagogerna på skolan använder datorerna i undervisningen och på fritidstid. Om vi börjar med skoldelen så är (eller borde) datorer och surfplattor vara ett verktyg som lärare och elever använder för att tekniken berikar, utvecklar och möjliggör kunskapsinlärning på många olika sätt.
Lärare och pedagogers medvetna val av på vilket sätt som datorer och surfplattor ska vara en del av elevernas skol- och fritidstid är jätte viktig. Vilket syfte och vilket mål har lektionen eller fritidsaktiviteten?

Om eleverna har haft möjlighet att titta på porrsidor under skol- och fritidstid saknas det utbildning av lärare och pedagoger. Enligt www.msb.se (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) uppger hälften av lärarna i en enkät, att de talar med eleverna när det hänt något. Men att de inte pratar om internetsäkerhet och policyfrågor i förebyggande syfte. Många anger att det beror på tidsbrist och brist på kunskap.

När vi har IKT fritids använder vi datorer eller surfplattor tillsammans med barnen. Samtalet med barnen är vårt viktigaste verktyg för att arbeta med värdegrundsfrågor.

Vi pratar om sidor för barn och om vuxensidor och om vad man ska göra om man hamnar på en vuxensida med obehagligt innehåll. Frågar man barnen om vad som kan finnas på en vuxensida säger de oftast blod och våld. Då uppstår ett samtal om varför de sidorna inte passar när man är barn. Ibland är det barn som nämner att det finns sidor med nakna människor och då uppstår nya samtal som tar olika vägar beroende på barnens ålder.

Det är viktigt att inte skam- och skuldbelägga barnen om de råkar hamna på en vuxensida. Vi måste vara öppna och våga samtala med barnen utan att bli upprörda och få panik, som kanske leder till att vi tar bort datorerna eller kräver att det ska finnas filter. Precis som när vi var unga och tyckte att sex var spännande, är det precis lika spännande för våra barn och unga i dag.

Ett filter på datorn i skolan och på datorn hemma kommer inte att hindra barnen från att titta på porr. De kan fortfarande se porr i mobilen, sin egen eller en kompis mobil eller gå hem till de kompisar som inte har en spärrad dator hemma.

Samtal tillsammans med barn och unga om varför det finns sidor som inte passar för barn och unga är viktiga och mycket mer effektiva än filter av olika slag. Frågor som hur man påverkas av att se våld eller porr när man är barn är viktiga att lyfta. Ibland kan man även som vuxen må dåligt av att se obehagliga bilder och filmer och det finns ju en anledning till att filmer och dataspel har en åldersgräns.

Om man ska installera ett filter så ska man göra det i sitt eget och i barnens huvud. Det är då som barn och unga kan bli ansvariga för sitt eget surfande. Men med det menar vi inte att barnen ska surfa själva på fritids, för på fritids har vi möjlighet att vara en del av det viktiga arbetet med att utbilda barnen i digital kompetens.

Gå gärna in på;
Statens Medieråd http://www.statensmedierad.se/
Surfa Lugnt http://surfalugnt.se/

 

 

 

 

 

Annonser

Social virtuell kompetens

På IKT-fritids arbetar barnen med utforskande och lärande ur erfarenhetsbasis. Det är barnen som är experterna och vi vuxna utgår alltid från barnets perspektiv.

Etik och värdegrundsfrågor är det som vi utgår ifrån när vi samtalar med barnen utifrån vad de själva berättar och delar med sig av. Det innebär att vi inte presenterar något som barnen inte har lyft eller berättat om och det kan bero på två saker: antingen så har de inte erfarenheter eller intressen av vissa områden beroende på utveckling, mognad och ålder. Det kan också bero på att vissa delar av internet och digitala verktyg anser barnen inte vara värda att prata om helt enkelt.
Det är mycket viktigt för oss att förmedla vårt perspektiv (barnets perspektiv = när man utgår från varje individuellt barn) när vi presenterar IKT-fritids, för att skapa förståelse kring och stärka den sociala virtuella kompetens barnen utvecklar och lär tillsammans i grupp.

Men vad betyder egentligen social virtuell kompetens då? För att kunna fördjupa arbetet och skapa mening måste vi först klara ut vad orden betyder var för sig:

Social = Något eller någon som har med samhället att göra. Individuell förmåga till samspel med andra individer utifrån en god värdegrund.

Virtuell = En virtuell miljö är en plats på internet eller i exempelvis ett datorprogram. Virtuell verklighet ( engelska : virtual reality) är en datorgenererad skenvärld i vilken användaren upplever sig vara och agera.

Kompetens = Kompetens är ett samlingsbegrepp för en individs förmåga att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskaper och färdigheter. Med kompetens förstås en adekvat förmåga till handling i ett specifikt (arbets-) sammanhang.
(Wikipedia. 2014-04-07)

Just nu använder barnen många sociala appar som bygger på att använda just dessa förmågor och kompetenser.
De delar bilder, de ”likar” andras bilder, kreativa filmer eller delningar som andra kompisar gjort.
Det är viktigt att få bekräftelse på detta sätt- och vi tror inte att beteendet har förändrats under åren. Det sociala fenomenet har bara bytt arena.
Om man tänker sig tillbaka som hur det var när man själv var yngre och gick i mellanstadiet och hade klippt sig, hade en ny tröja eller något som kanske skulle generera uppmärksamhet en stund, i den sociala grupp man tillhörde. Åh vad man mådde bra, och trivdes.
Samma känsla upplevs av dagens generation fast i de sociala appar som de använder.

Nu spelar många barn den nya sociala Appen momio.
hämta

Ett spel som upplevs och recenseras som en blandning av appen Instagram, spelet MSP (moviestarplanet.se) och Facebook för yngre barn.

Appen Momio går ut på att hitta sina vänner i skolan som man går i. Man uppmanas att skriva sitt egna namn, vilken skola man går i samt i vilken klass. Senare i spelet uppmanas man att skicka ett sms till ett angivet nummer så att man säkerställer sitt konto och lösenord, så om man glömmer så kan man sms:a och få påminnelse.

Det som skiljer denna app ifrån de andra vi har sett att barnen spelar är att producenten som gör spelet har presenterat den som mycket säker och betydligt tryggare. Man hänvisar till samarbete med rädda barnen. På deras föräldrar och säkerhets sida skriver de:

”Online säkerhet är högsta prioritet för watAgame. Vår personal är utbildad av Rädda Barnen i Danmark i online-säkerhet och deltar i relevanta seminarier som Forumet EU säkrare. Vi har också en gedigen samverkande mark med polisen i Norden. På våra produkter, är användarens information personliga och får inte avslöjas för andra användare och innehållet både modereras och skannas. Den omfattande säkerhetsmekaniken tillåter användare att rapportera oönskat innehåll och se till att användarnas frågor kommer att besvaras på kort varsel.”

”Våra omfattande säkerhetsverktyg är vår stolthet. Till exempel, vi har filter som censurerar fula ord och plockar upp misstänkta ord, automatiserade listor visar riskabelt innehåll och missköter användare och en fullständig översikt över vem som gjort vad och när. Vår säkerhetspersonal kontrollerar listorna och filter pågående och varje dag.”

(http://www.watagame.com/parents-safety/2014-04-06)

Appen är färgglad, lätt att navigera i och användarna känner sig välkomna och trygga med moderatorer som snabbt blir deras vänner som säger att de ska hjälpa en kolla inläggen och ser till att ingen är taskig. Att man hittar sina egna klasskompisar och skolkompisar blir även en annan trygghet eftersom man skriver in skola och klass. Om man läser vidare i deras säkerhetsinformation menar de på att användare på momio får endast vara under 18 år. Nyfikna vuxna får skapa ett  konto för att bekanta sig med appen, men får inte använda kontot aktivt.

Den här appen skiljer sig från MSP, som oxå är ett populärt socialt spel, då momios användare är personligare i sina statusuppdateringar, tar bilder ur deras liv eller på sig själva och delar filmklipp eller andra söta bilder som man man önskar få likes till. I den här appen krävs det ett större ansvar av barnen och delvis en del kunskap eftersom de uppmanas till att dela ut personuppgifter. MSP gör inte detta.

Vi vet att många sociala appar som barn använder har ett säkerhetstänk, moderatorer som ser till att användarna förljer reglerna och håller ett vårdat språk samt att användare har man möjlighet att anmäla olämpliga händelser. Men vi undrar om appen momio verkligen är SÄKRARE än någon annan?

Det är säkert att vara på nätet. Även som barn. Men vi undrar om utalanden om säkerheten används som en ”spinn-off”- att man känner sig säkrare som förälder när ens barn använder en app som säger sig vara SÄKRARE. Är riskera att föräldrar inte alls intresserar sig för vad deras unga gör då? Eftersom de är på säker mark, och deras avsikter med att integrera med sitt barn på nätet försvinner: kontrollen. Eller är det just kontrollen som gör oss trygga?

Att någon annan säger att den har kontroll så har vi det automatiskt? Whatagame som producenten heter som skapat appen har samarbete med organisationer som troligtvis gör oss vuxna ännu tryggare och övertygade att det är säkert. Men vad händer då med samtalet, informationsutbildningen och det förebyggande arbetet med barn och IKT? Kommer framtidens appar påstås vara så säkra att samhälle, skola, fritids och föräldrar riskerar att släppa allt ansvar och litar på dessa säkra och kontrollerade appar? Vad händer senare med relationen mellan föräldrar och barn? Kommer barnen vända sig till sina föräldrar eller lärare när de utsätts för obehagligt innehåll på nätet?

De skriver vidare om sitt samarbete på sin hemsida:

”För att säkerställa bästa möjliga och up-to-date säkerhet för våra användare, samarbetar vi med frivilligorganisationer, polisen och andra instanser som vill ha det bästa för barnen. Vi har ett nära samarbete med Rädda Barnen, norska Rikskriminaltjänst, Föreningen för Born og Unge i Voldsramte familier och Institutionen för mediefostran och audiovisuella medier i det nationella audiovisuella institut i Finland.” (http://www.watagame.com/parents-safety/2014-04-06)

Momio bygger på att användaren själv skapar intresset för sig inför dess läsare genom att lägga ut bilder som man vill ha likes för, oftast på sig själv eller ett videoklipp på sitt husdjur. Läsarna uppmanas att klicka like eller dela bilden/filmen om den är söt. Avataren är enbart presentations bild.

IKT-fritids upplever att det är från åk 3 som denna app används mest just nu men märker att det klättrar ned i åldrarna. Vi tror på det förebyggande arbetet och tror att det kommer fler liknande appar där användaren uppmanas att bygga en närmare relation med dem de redan känner i verkliga livet. Medierna idag fyller ut andra specifika funktioner i barnens vardagsliv och kultur där den sociala processen är viktigare än någonsin. Barnen skapar mening i intressen, tolkningar och värderingar i meningsproduktioner där ett bestämt tolkningsredskap (sin sociala kompetens) och en gemenskap även begränsar och styr medieanvändningen och konstruktionen av den sociala dimensionen. Både reellt och virtuellt. Det är inte helt orimligt att tro att många yngre användare kommer vilja ha Facebook snart. Frågar är då; har vi förberett dem och gett dem kunskaper? Har de utvecklat och tränat sina förmågor när det gäller virtuellkompetens? Vi erbjuder IKT-fritids på fritidshemmet! För att vårt arbetet gör skillnad.