Byod- mobiltelefonens vara eller ickevara i skolans miljö

Förra vecka delades denna bloggsida på sociala medier för att åter igen diskutera mobiltelefonens vara eller ickevara i skolans miljö. (https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2017/11/04/mobiler-i-skolan/) Och det är verkligen två läger här. Den ena gruppen av pedagoger och lärare tycker att barnens telefoner ska samlas in och låsas in under hela skoldagen, medan andra har börjat fundera på hur barnens telefoner kan hjälpa inlärning och stödja undervisningen.

Detta har även vi funderat på. Vi har tillåtit barnen testa olika aktiviteter med sina telefoner, vi har provat olika regler och funderat på syftet. Både under lektion och på fritidstid.

Idag används telefonen av våra barn mera som en spelkonsoll och nöjesmaskin, och det är synd! Eftersom telefonens funktioner kan användas till så mycket mera så vi tror att om utbildning i skolan i hur man effektivt kan hantera möjligheterna med den egna mobiltelefonen kan göra att eleverna i högre åldrar använder telefonen som hjälpmedel i tex sin egna undervisning.

I Hjartaskogshagas blogg skriver författarens så här:

”den svenska skolan uppmuntras att använda digitala teknologier och att regeringen detta år beslutat om en nationell it-strategi för skolan. Detta läggs fram som om det skulle stå i motsatsförhållande till mobilförbud i skolan. Precis som om användandet av digitala verktyg skulle förutsätta att eleverna ska/får/bör använda sina egna mobiler i skolan och så är det ju inte alls. Tvärtom, de redskap och verktyg som elever och lärare behöver använda i undervisningen skall tillhandahållas av skolan. Detta är av yttersta vikt, då skolan enligt lag ska vara avgiftsfri och likvärdig oavsett hemmets sociala och ekonomiska förhållanden.”

Anders Enström, är en av lärarna som är positiv till att elever använder sina egna mobiler i skolan. Han säger att:

”I iPaden finns ju allting som finns i en mobiltelefon, så skulle vi ta mobilen då och så skulle vi dela ut en iPad…. det blir konstigt och det är inte okej.”

I hjartasskogshaga bloggen skriver författaren om Anders:

”Anders Enström tycker inte att man ska ”gnälla om att (digitala verktyg) ska bort” och förklarar för de som ännu inte vet, att mobiler går att använda till mer än att ringa på. Detta argument, som ofta framförs i liknande diskussioner är ett icke-argument, som endast har till syfte att få opponenten att framstå som lite dum och bakåtsträvande. Naturligtvis vet vi alla att mobilen kan användas som miniräknare, almanacka, anteckningsblock, kamera och så vidare. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att fattiga barn, eller barn med dålig impulskontroll, ska slippa utsättas för att blottas eller bli störda på lektionen åtminstone. Skolan bör vara en fristad, inte en arena för ekonomisk eller social uppvisning.”

IKT-fritids tror att det finns en viss Problematik att alltid ställa sig på ena sidan eller andra sidan eftersom den här frågan är så komplex!

Skolan kommer aldrig kunna vara likvärdig för alla elever. Alla elever har olika behov. Däremot ska vi möta alla elevers behov och ge förutsättningar för utveckling och kunskapsinhämtning.

Idag är det vanligast att elevernas Mobiltelefoner lämnas idag in hos läraren ibörjan av skoldagen och sedan lämnas ut vid skoldagens slut. Detta har varit en enkel lösning för skolor. Men utvecklingen kräver nu att vi behöver tänka om.

När telefonen är inlåst under dagen- vad ska vi nu göra när tex utvecklade armbands klockor som elever har oftare har på sig till skolan med funktioner som en mobiltelefon har?

Från de enklare, barnvänliga klockor som nu är populära som man kan ringa på och skicka gps till sina föräldrar på, till de avancerade klockorna som Applewatch tex där elever fortfarande har till gång till sina appar trotts hen har lämnat in telefonen?
Vi tror att skolor måste börja fundera hur vi ska arbeta med förhållningssätt, tillgång och utbyte istället för begränsa, förbjuda och låsa in.

Elever som inte lärt sig använda telefon på ett effektivt sätt, kanske skulle behöva lär sig det i skolan? Det kanske är utbildning idag?

Många motståndare till att låta elever använda sina telefoner i skolan motiverar sin åsikt med att vi skickar ut fel signaler när vi säger ok till sånt de har med sig hemifrån som skapar köphets eller skapar utanförskap för de elever som inte tex har råd eller har föräldrar som inte vill köpa telefon till sitt barn.

Men barnen har ju även med sig andra saker till skolan som anses vara mera ok- men kan skapa samma effekt som tex en telefon. Gympakläder, mellanmål till rasten, skridskor under vintertid, bandyklubbor och pingisrack, kulor, utelek kläder och tex ”leksaksdagar” eller utklädnings dagar i skolan skapar samma effekt som telefonen, men det glömmer pedagoger och lärare bort.

Många pedagoger eller lärare saknar även regler för sin egna hantering av sin telefon, vilket skapar irritation hos eleverna. Har man en policy att telefonen inte ska användas under skoltiden så kanske det även ska gälla arbetande på skolan? Men idag kan lärare ses använda sin egna telefon i korridorer och under lektionen. Så varför kan vi inte lära eleverna hur man hanterar telefonen i undervisnings sammanhang och själva vara förebilder?

Framförallt finns det positiva aspekter med att låta eleverna använda sina egna telefoner till anpassningar i undervisningen. Dokumentstionsmöjligheter, färdighetsträning eller tillgång till bok eller musiktjänster är några exempel.

Elza Dunkels, som är internetforskare har upptäckt är att skolor som istället för att förbjuda exempelvis mobiltelefoner, vilket nu senast Åsele centralskola har gjort, aktivt arbetar med elevernas telefoner för att lära ut hur man är skysst och säker på nätet.
–Forskningen har visat att det man kan göra är att se till att barnen och ungdomarna kommer till oss vuxna när de behöver hjälp med internet och telefonen.
Det handlar alltså om att skapa en trygghet och tillit mellan varandra.

Det Dunkels har kommit fram till är att de barn som känner sig trygga och har en bra kontakt med vuxna har lättare att klara sig på nätet. Och där har vi vuxna en möjlighet genom att integrera oss tillsammans med barnen med våra telefoner. Och lära ut smarta sätt att använda telefonen i utbildning och utveckling.

Så vi tror att skolor måste börja fundera kring hur de kan använda elevernas telefoner i undervisningen mera aktivt- med syfte och innehåll som är riktad mot skolans uppdrag och utbildning.

Annonser

”grab ass day” och #metoo

I många länder cirkulerar #metoo på sociala medier.
Man skulle kunna kalla det för ett digitalt uppror, där kvinnor börjar berätta om sina erfarenheter kring sexuella övergrepp. De delar sina personliga historier som skapar en bild av ett utbrett samhällsproblem. Engagemanget har spridit sig från nätet till stora folksamlingar och manifestationer på torgmöten.
Medmänniskor börjar se vidden av problemet när många kvinnor lägger upp statusuppdateringar med #metoo.

En del män, har fått upp ögonen och använder #Idid eller #nomore och ställer upp, erkänner och ber om ursäkt.

Vi ser även att våra barn och unga instämmer och använder hashtaggen. Men när vi samtalar med eleverna i korridorerna så förstår de inte riktigt vad det handlar om. En flicka frågade vad metoo betyder. Hon hade, liksom andra lagt upp hashtaggen på sin instagram utan att egentligen fundera vad det står för. Alla andra gjorde det så hon tänkte, att även hon skulle göra det.

När vi förklarar att det handlar om sexuella trakasserier och att metoo står för att man själv har varit med om det, och vill vara delaktig i manifestationen, alltså berätta för sin omgivning att man varit med om sexuella trakasserier.

Flickan blir fundersam och reflekterar över vad sexuella trakasserier kan vara. Vi samtalar i grupp en lång stund och sedan förstår eleverna vad det handlar om lite bättre. Och de låter hashtaggen ligga kvar på deras instagram. För de instämmer. Det har även hänt dem. Iallafall tjejerna. Två av killarna i gruppen tar bort sina inlägg.
Att ingå i sammanhang eller i sociala utspel är viktigt för våra unga. Och med hjälp av Internets snabba spridning så hänger många på och sprider vidare information utan att se till att vara informerad först.

Risken ökar för att falsk information sprids när det går så otroligt fort tack vare Internet. I media skrivs det om medieprofiler som får sparken eller anklagas för olika brott. Även på nätet. Det är väldigt lätt att snabbt tro på all information som sprids. Ibland sanningsenlig men det händer även att falsk information sprids snabbt. Och kan få stora konsekvenser.
Ryktesspridning är något som vi ofta pratat med barnen om när vi samtalar om IKT.
Förtal är alltid aktuellt att prata om i klasserna.

Men #metoo gör skillnad just nu. Skillnad för framtiden. För när våra barn frågar oss om vad det handlar om, så börjar vi vuxna prata med barnen om viktiga och svåra saker. Plötsligt finns möjligheten att ta upp händelser som de kanske sett som pinsamma och svåra att prata om. Kanske till och med accepterat som någonting som “det är så det är”. Som att det på ett äldre syskons skola fanns en dag som kallas
“grab ass day”, en dag det är fritt fram för killar att greppa tag i tjejernas rumpor.

Kanske är det så att vi vill skydda barnen. Men vi har sett effekten av att samtala om svåra saker, för att skapa förståelse och kunskap vilket har lett till förändring och utveckling.

Det är dags att ta de obekväma samtalen, att tjejer, kvinnor, pojkar och män står upp för varje individs rätt att bestämma över sin egen kropp. Samtycke på alla plan och ömsesidig respekt från alla håll!

Detta är vad #metoo handlar om. Förändring!

 

Ett filter…. i huvudet!

Sommarlov och semester är förbi för de flesta. Dagens vardagsrutiner är igång och som tidigare år så börjar det diskuteras flitigt om våra barns nätanvändning och tillgång till digitala redskap. Både i skolor och i hemmet. Kanske några elev får en egen arbetsdator för första gången från skolan som den har tillgång till hela dagarna nu? Kanske en nybliven åk 2 elev ska börja gå hem själv efter skolans slut och nyss fått sin första mobiltelefon att hantera?

Hur ska vi i skolan och i hemmet säkra så att barnen inte får tillgång till de sämre sidorna på Internet? Hur kan vi vara säkra på att att det verkligen är säkert? Kan en föräldraspärr eller ett filter garantera att barnen har en trygg vistelse på nätet? Kan filter och spärrar ge en falsk trygghet hos oss vuxna, som låter oss slappna av och som tillåter barnen sitta mer ensamen på nätet? För att vi ”vet” att det är tryggt?

I vecka släppte kriminologen Maria Dufva (http://www.mariadufva.se/) sin bok som handlar om vad barn gör på nätet. IKT-fritids har beställt boken och väntar med spänning att få läsa den. I veckan satt hon i tv och pratade bland annat om de faror som finns på nätet som barnen kan råka ut för.

Filter var återigen något som diskuterades när media pratar om faror på nätet. Maria sa att ha ett filter hemma på sina digitala enhet kan vara skönt att han om man vill undvika att riskera att ens barn får se saker på nätet som  man inte önskar.

Problematiken uppstår när information eller bilder med negativa, kränkande eller sexistiskt innehåll hittar andra vägar runt filter och spärrar för att nå så många ”klickningar” som möjligt. Vi tror inte det handlar längre OM barnen kommer se sånt här innehåll, utan NÄR.

Hashtaggen (#) är en symbol som vi ofta arbetar med eleverna i skolan. Det har visat sig att elever och barn använder sig ofta av hashtag när de letar information, fotografier eller bilder, men inte riktigt vet vad den innebär. Att skriva #kisse eller #mus eller varför inte #bockarnabruse, gör att man lätt kan hamna vilse på nätet. Tyvärr hjälper då inte spärren på datorn, surfpalttan eller telefonen till här på samma sätt som om barnet hade sökt på porr, sex eller könsorgan. Hashtaggen gör att informationen eller bilderna registreras i andra olika sammanhang på nätet, och då tar omvägar. Ett fotografi på ett underliv med #mus gör att barnet kommer se bilden, när hen söker på bilder till t.ex ett skrivarbete med en faktatext i skolan.

Man riskerar även ett större problem när barn ser saker på nätet som den inte får se. Kanske på en annans dator eller enhet, hemma hos en kompis. Då riskerar man som vuxen att förlora möjligheten till samtalet med sitt barn om nätet, och vad den ska göra om hen har ”hamnat vilse”. Barnen kan då utveckla egna strategier kring vad den har sett eller sökt på, kanske skäms och vet att  hen har gjort fel. Tillslut så kanske inte hen vågar berätta för sina föräldrar eller för en annan vuxen om något som de sett och tyckt varit obehagligt. 

Vi menar att filtret ska sitta i huvudet på nätanvändarna. Att skola och hem ska lära barnen vad de ska göra när de har hamnat vilse. Det är kunskaper som gör nätet säkrare. Och kanske mera hållbart? Att stänga av/filtrera innehåll på nätet gör inte att ”olämpliga sakerna” försvinner från Internet. För så länge vi ignorerar, klickar bort eller filtrerar den ”dåliga” sidan av nätet så kommer problemen kvarstå. Vi tror på att om barnen lär sig gå vilse, och vet hur man hanterar det så kommer vi nå framgångar med att skapa ett tryggare Internet.

Tips för att arbeta och utveckla filter i huvudet.

Prata med barnen om Hashtag. Och hur en sökning fungerar på nätet. En rolig övning som barnen uppskattar är att söka på sina föräldrar. Några barn har t.o.m hittat sig själva på nätet utan att hen visste om att hen fanns där.

Inventera vad barnen har för erfarenheter? Heta stolen- en lek där alla som har____ byter plats är en bra lek där man som pedagog får information om barnens vanor. Arbeta med att tipsa andra om hur man kan tänka när man söker på Internet. Visa alternativa söksidor som är anpassade för barn t.ex. http://www.sökis.se. http://xn--skis-5qa.se/

Prata om sökningar och källkritik. Diskutera om man kan lita på allt som står på nätet? när vem som helst kan lägga ut information? Berätta om Wikipedia och visa WikiMini. http://sv.wikimini.org/wiki/Huvudsida

Prata om att ”hitta vilse” på nätet. Prata om vuxensidor, precis som det finns vuxenfilmer med barnen. Och uppmana till att säga till en vuxen när man hamnat vilse och vill ha hjälp.

 

 

Alla får vara med..

Sommarlovet är slut. Barn i Sverige laddar om inför en skolstart på många sätt.

Att hålla kontakten med vänner har alltid varit viktigt under skollov. Att prata, träffas och umgås är en stor aktivitet.

Sociala medier i dag bidrar även med att, inte bara registrera och publicera vad man gör och vem man är med, utan även vart man befinner sig och vilket humör man är på.

Med den möjligheten behöver man inte längre befinna sig på samma plats för att umgås, på det sätt man kanske gjorde tidigare när man möttes i parken, på  gatan eller stranden.

Vi vuxna har ibland svårt att förstå detta. Att umgås, begreppet per definition har förändrats. Och idag måste man börja acceptera att det ser ut på ett annat sätt.

Att hänga på Skype, Houseparty eller andra livesända kanaler med sina vänner är ett socialt umgänge. Och viktigt för våra unga. Därför är det viktigt att vi vuxna hittar ett bra förhållningssätt.

För om vi ser bort från vad barnen faktiskt gör på sociala medier och enbart ser deras digitala aktivitet som tidsfördriv, så riskeras barnens sociala umgänge och deras utveckling, om vi begränsar. Detta kan även leda till utanförskap.

Att alla får vara med, är ett myntat begrepp inom skola. Kanske ett av de äldsta. Det har diskuterats i många omgångar om vikten att skydda och vårda lek samt sociala relationer men även tillåta att vem som helst ska kunna hoppa in och delta, när som helst.

”Alla får vara med”

Men när vi vuxna begränsar tillfällen till digital aktivitet, så är det på barnens bekostnad. För då får inte alla vara med längre. Och eftersom barnens digitala nätnärvaro påverkar deras närvaro i skola eller i andra fritidsaktiviteter, så kan även dessa relationer påverkas.

Det är vårt uppdrag att främja sociala relationer. I skola och på fritidshemmet. Så från och med denna termin hoppas vi att alla som vill får vara med! I alla sammanhang. På alla nivåer.

Som en elev i åk 3 sa: vi teamar på alla nivåer, då blir vi bäst! 

 

Dags att skrota ordet skärmtid!

Gång på gång används ordet skärmtid i media. Vem som myntat ordet är oklart, men det har en negativ klang och ger oftast föräldrar dåligt samvete. Som om det fanns en speciell mängd tid, som barn kan spendera framför skärmar av olika slag.

Vi har varit med om att föräldrar blivit irriterade för att vi spelat spel tillsammans med barnen på fritids, eftersom vi tagit av skärmtiden som de har hemma. Oftast en tid när föräldrarna behöver lite egentid. (kanske vid en skärm?) Detta har dock aldrig förekommit när vi programmerat. Verkar inte räknas som skärmtid…

Många inom vuxenvärlden tycker att man måste begränsa ungas nätanvändning och tänker inte på att det är viktigt för barn och unga att interagera och ha relationer med varandra på alla plan. Vännerna kan man träffa på stranden, i parken eller på nätet.

Be barnen att berätta om spelet de spelar och om olika sociala plattformar de använder. Ladda ner t.ex. Snapchat och be om hjälp för att komma igång. Du måste inte vara kompis med ditt barn i sociala medier om de inte vill. ( yngre barn vill oftast) Var nyfiken och intresserad. Gör en egen avatar och var med och spela.

Vi vuxna kanske tycker att barnen bara spelar och tittar på ”roliga” klipp. Medan barnen använder mobilen till massor av olika saker. Hur och vem man är som person speglas i sociala medier och blir en del av identiteten. Snapchat är inte bara bilder och Likes utan kan också vara ”sambandscentralen” för att ses på stranden eller planera kommande aktiviteter. Tänk på att mobilen är så mycket mer än bara en mobil. Den spelar en viktig roll i ditt barns liv.

Om du är insatt och har en bild av vad ditt barn gör på nätet är det lättare att komma överens om regler för användandet och samtidigt undvika bråk och konflikter.

Hitta former som passar din familj utan att ha dåligt samvete. Digitaliseringen och skärmarna är en del av livet, både för barn, unga och vuxna.
Kanske dags att se likvärdigt på aktiviteter på skärmar av olika slag precis som på läsning av en bok, TV tittande eller andra stillasittande aktiviteter.
Självklart behöver vi röra på oss och ha en aktiv livsstil, men än så länge är det ingen som pratar om ”rörelsetid”,

Dags att starta IKT Fritids i höst?!

Läsåret avslutas och förhoppningsvis ges det gott om tid för utvärdering. Tankar och funderingar kring om hur fritidsverksamheten ska utvecklas.
Kap 4 i Läroplanen finns med i bakhuvudet. Vad innebär det för verksamheten?

Följande ur Läroplanen för fritidshemmet är exempel från det centrala innehållet när det gäller den digitala kompetensen.

  • Säker och ansvarsfull kommunikation, även i digitala sammanhang.

Bilden ovan cirkulerar just nu på Instagram, ett av de ställen som barn och unga kommunicerar på. Hoppas att mottagarna ”gillar” !!!

  • Digitala verktyg för framställning av olika estetiska uttryck.
  • Etnicitet, könsroller, kroppsideal och konsumtion samt kritisk granskning av hur dessa företeelser framställs i medier och populärkultur.

Läs mer här

Regeringen har även beslutat om förtydliganden och förstärkningar i styrdokument – bl.a. i läroplaner för grundskolan och gymnasieskolan, för att tydliggöra skolans uppdrag att stärka elevernas digitala kompetens.

Läs mer här

Matematik
Algebra i årskurs 1–3:
Hur entydiga stegvisa instruktioner kan
konstrueras, beskrivas och följas som grund för programmering.
Symbolers användning vid stegvisa instruktioner.

Teknik
Arbetssätt för utveckling av tekniska lösningar i årskurs 1–3:
Att styra föremål med programmering.

Svenska och svenska som andraspråk
Berättande texter och sakprosatexter i årskurs 1–3:
Texter i digitala miljöer för barn, till exempel texter med länkar och andra interaktiva funktioner.

Kanske det är dags att införa IKT-fritids bland de mer etablerade inslagen på fritids, som skapande, skogen eller fritidsgympa?

Digitaliseringen i vårt samhälle utgör i dag en naturlig del av livet och den delen ska våra barn vara förtrogna med och ha kunskap om.

En av de viktigaste delarna är den om säker och ansvarsfull kommunikation i digitala sammanhang. – Att vara schysst och säker på nätet!
Bilden med personen som håller på att drunkna, har vi använt som diskussionsunderlag när vi har haft IKT Fritids. Frågor som ”Hur ska jag tänka om jag får en sån här bild i mitt flöde” och ska jag dela bilden på mitt konto, varför – varför inte” brukar generera bra och intressanta samtal.

Att använda digitala verktyg vid estetiska uttrycksformer, t.ex. drama och filmskapande, musik eller foto är en annan del som fungerar bra att arbeta med när man har IKT fritids. Och naturligtvis programmering!

Om ditt fritids funderar över att starta IKT fritids i höst – ta gärna kontakt med oss om du vill veta hur vi gjorde.

Eller köp vår bok för att komma igång.

Ha en riktigt skön och härlig sommar önskar Linnea och Stina

Grattis alla Youtubers!

Den 3:e juni arrangerades guldtuben igen. Det är en stor gala där svenska youtubers uppmärksammas och kan vinna priser i olika kategorier.

Första gången guldtuben arrangerades var 2014 och denna gala har vuxit sig stor under åren. I år live sändes den genom viafree, vilket gjorde att flera unga kunde bänka sig i hemmasoffan och titta på sina idoler, och följa prisutdelningen och eventuellt drömma sig bort att de själva en dag tar emot ett guldtub-pris.

Inte helt oväntat blev årets youtuber Jocke och Jonna med ca 650 000 följare. De är stora förebilder för våra unga och många av deras klipp samtalas det ofta om i skolkorridorerna. Inför galan hade Joakim ”jokiboi” uttalat sig om att röstningen inte går rätt till eftersom det bara är ett nätverk, Splay som arrangerar galan och inte släpper in andra nätverk som vill delta. Det handlar förstås om att tjäna pengar på deras egna youtubers. När det går bra för dem, så tjänar Splay mera pengar, helt enkelt. När det gifta paret tog emot priset passade Joakim på att kommentera detta på scen:
– Till nästa år behöver vi en gala som anordnas av flera nätverk. Det är så viktigt att alla får en rättvis chans.

Andra vinnare under kvällen var flera kända youtubers, snappare, facebookare och instagrammare som vi noterat att barnen pratar mycket om i skolan.

Här är alla vinnarna.

Årets Youtuber: Jocke & Jonna

Årets video: ”Spökjakt i Frammegården” (Jocke & Jonna)

Årets stjärnskott: JLC

Årets serie: ”Spökjakt” (Jocke & Jonna)

Årets stylevideo: ”Hur vattenfast kan smink vara, Thomas testar” (Thomas Sekelius)

Årets musikklipp: ”All I need” (Joakim Lundell featuring Arrhult)

Årets collab: ”Sant eller falskt” (Keyyo & Therese Lindgren)

Årets humor: IJustWantToBeCool

Årets löfte: Sigge O

Årets gamer: Sampev2

Årets vloggare: Therese Lindgren

Årets action: Dumbassproductions

Årets Facebook: Lucas Simonsson

Årets Snapchat: Danjalxclusive

Årets Instagram: Lucas Simonsson

Årets budskap: Daniel Holmström

 

Stort grattis till alla Youtubers! Önskar IKT-fritids och tack för alla kreativa och roliga klipp och bilder ni producerar och publicerar. 

 

 

 

http://svenskayoutubers.se/2017/june/vinnarna-av-guldtuben-2017.html